Aritmetisk panik

Varje år ser jag fram emot höstens läsning. Svensk Bokhandels tjocka nummer med all utgivning var en ständig sommarläsning under många år. Nu sitter jag här, medan det regnar, och ser på högen av böcker jag bara måste läsa, och börjar räkna på tid och antal titlar och antal kvarvarande år, och med tanke på att jag dessutom börjat läsa en del av de klassiker jag borde ha läst för länge sedan och ser hur också den listan växer och hur många hål i läsningen som borde fyllas i, så räknar jag, lite uppgivet, igen: antal böcker, antal dagar, antal rimligtvis kvarvarande år. Jag minns, lite oklart, en Alf Henriksson-vers om att inte hinna läsa allt som kommer ut i Sverige och i grannländerna och hans uppgivna suck "Och sen har kineserna också skrivit en del..." Men vad tusan; det regnar ju; jag lyfter ännu en bok ur högen och börjar. H.D. (Hilda Doolittle): Kora and Ka från 1934. Den hade jag heller inte läst förut...

Förväntansfull upphetsning

Å, ibland blir jag liksom upphetsad - i förväg. Fick idag senaste numret av Ord & Bild, som handlar om noveller. (Fast en av det sena 1900-talets bättre novellister är märkligt nog inte ens nämnd...) Men där ser jag, och det är därför jag innan jag läst måste skriva hur jag ser fram emot det; där ser jag att Annika Korpi publicerar en ny lång novell.
     Äntligen. Hevonen, häst var när den kom ut för snart tio år sedan, en av de starkaste och mest löftesrika debuterna på länge. Och sen: ingenting. Förrän nu. Så spännande!

Fotbolls-EM är över

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Den 24/6 nedan skrev jag att jag inte ville se mer spansk fotboll. Men inte fick jag se Tyskland i finalen som jag hade hoppats. Spanskt i semi och sedan spanskt i finalen. Jag ger mig. Helt okej segrare. - Men det som gjorde mig fånigt glad över segern var när jag såg spelarnas småttingar springa omkring med sina farsor. Jag minns Clijsters tvååring när hon vann US Open häromåret... SÅ skall man fira.
     Fast nästa gång kan väl Tyskland få vinna...