Men ibland blir jag bara förtjust över hur man kan använda inte den givna metaforen eller liknelsen utan själva idén! Här nedan en dikt (som jag i någon tidskrift publicerade för längesen) av den amerikanske poeten Billy Collins. Jag har haft svårt att finna något elegantare exempel på återanvändning.
METAMORFOS
Om Kafka kunde
göra en människa till skalbagge med en enda mening
skulle han kanske
kunna förvandla mig till något nytt,
en stillsam
självsvåldig flod som rinner genom en skog,
eller helt enkelt
det tyska ordet för flod, några bokstäver
gömda i den mörka
alfabetiska ordningen i ett lexikon.
Inte för att jag
har det så illa men det skulle vara skönt med en ny
omgivning och ny
materia, och vädret som hela tiden påminner om honom.
Jag föreställer
mig Kafka vid sitt skrivbord, pennans stift,
som, likt en
fågels näbb, grumlar ytan på en damm av bläck,
och överst på ett
ark skriver han en mening
som förvandlar
mig till guldfisk eller en borttappad vante
eller en famn
huggen ved eller till Stadsbiblioteket i New York.
Åh, tänk att
vakna en morgon som Stadsbiblioteket i New York.
Jag skulle
tillbringa dagen med att betrakta gamla män i regnrockar
komma uppför de
obekväma trapporna mellan lejonen
med vildsinta
anteckningsböcker i innerfickorna.
Jag skulle känna
boksidorna vändas inuti mig likt fjärilar.
Jag skulle se ut
över Femte avenyn med fullkomligt allvarligt ansikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar