torsdag 21 september 2017

Om nazister och om Margot Wallström

Nazister får marschera - polisen gör inget.
   Och kärnvapen får spridas  - med svensk välsignelse - för Margot Wallström gör inget

lördag 16 september 2017

Varför läser inte svenska barn?

Om vad barn kan och inte kan - i Sverige vågar man ju inte sätta en ordentlig bok i händerna ens på gymnasieelever! Här ett utdrag ur veckobladet från en grundskola i Ås, Norge, klass 4:

    " 4. klasse : 4. klasse har arbeidet med Markens Grøde denne uka. "

Fjärdeklassare!!!  - läser ett av 1900-talets mästerverk.

Nyligen (2017) hörde jag en svensk gymnasielärare säga att det vore alldeles för svårt för eleverna i gymnasiets tredje årskurs att läsa Doktor Glas.

tisdag 12 september 2017

Bortglömda Nobelpristagare

Vadslagningen är igång. Nobelprisdags. Jag fick en lustig förfrågan häromdagen: "Vilka tidigare pristagare skulle du vilja lyfta fram ur glömskan? - Du får välja två!" Det kommer att bli något slags radioprogram.
     Ja, när såg ni igenom listan senast? Där finns sannerligen att välja bland - så många av dem som en gång hyllades stort läses idag bara av specialister, av en och annan litteraturvetare och - kanske - av pristagarens landsmän. Handen på hjärtat: när läste du Rudolf Eucken senast, eller Karl Gjellerup eller Vicente Aleixandre - ?
     När jag för en tid sedan bestämde mig för att läsa Paul Heyse (jag antar att många av er gör det varje månad - ) och försökte få tag på hans böcker, visade det sig svårare än jag trott. Särskilt hans brevväxling med Theodor Fontane intresserade mig. Fann den till sist på ett tyskt antikvariat och sedan Postnord till sist hittat min brevlåda öppnade jag den med stor förväntan - frakturstil; jodå, det går ju att läsa, men säger ändå något om avstånd. Heyse har inte sett nya upplagor på länge på bokhandelsdiskarna. Och måste betraktas som riktigt bortglömd, åtminstone här i landet...
     Men på frågan vem jag tycker skall få priset svarar jag inte längre. För något år sedan sa jag Inger Christensen och strax därefter dog hon, och något år senare fick jag samma förfrågan och sa Antonio Tabucchi - och så dog han. Nu passar jag mig.
     Och de två fantastiska författare jag lyfte fram för programmet, vilka blev det? Ni får väl lyssna.

T i l l ä g g  27 sept
     Ja, och igår avslöjade jag alltså i SvR att de två jag tycker man skall läsa på nytt är Johannes V Jensen (pris 1944), och Salvatore Quasimodo (pris 1959).

lördag 2 september 2017

En enastående bok av Gunnar D Hansson

Obegripligt och underbart omskakad efter läsningen av en ny svensk bok undrar jag, om jag bara läst ett slags mästerverk eller i själva verket en så märklig bok att man borde tala om en ny genre, eller till och med en ny epok, i vår svenska samtidslitteratur.

I sin anmälan av den litterära kalendern New Directions 1937 skrev en gång den alltid tankeväckande och idag nästan bortglömde poeten Weldon Kees att "ett nyskapande verk skapar sina egna regler" men lika förbannat bedöms det efter regler skapade för annan, tidigare, litteratur och inte sällan felbedöms det därför, missuppfattas, och avfärdas som obegripligt eller förfelat.

I vissa vatten inte bara kan utan måste man nedstiga två gånger, sedan ytterligare två gånger och sedan två gånger två gånger, och trots att det är samma vatten är det likafullt vid varje tillfälle ett nytt vatten - ett sådant vatten är T a p e s h a v e t .

Eller kanske borde jag säga att det existerar författare i vars vatten man nedstiger och vid varje ny nedstigning konstaterar att författaren, likt ett vatten, breder ut sig i alla riktningar och att det inte finns något slut, allt fortsätter, i alla riktningar, och samtidigt.

Det finns författare, eller verk, som kräver ytterligare verk för att rätt förstås. Carroll F Terrell skrev A Companion to the Cantos of Ezra Pound för att hjälpa den som nedsteg i just de sångernas vatten, men för den som idag sitter vid Tapeshavet kunde man önska sig en kompanjon, en Vägledare till Tapeshavet av Gunnar D Hansson.

Jorge Luis Borges skrev en gång en novell som heter "Trädgården med gångar som förgrenar sig". Tapeshavet är en sådan trädgård. Man stiger in, man försöker noga och upptagen följa en stig, en gång, en rad, förstå en strof, en enda rad, en enda strof, tills raden eller strofen slår en med sin sanning eller sin djupsinnighet eller sin skönhet eller sin överraskning. Och genast förgrenar sig gångarna - i   e n s   i n r e .

måndag 10 juli 2017

Kim, Trump och, och . . . vilket gäng!

Helt kort. Jag har - som väl alla - häpnat över hur nordkoreaner jublar eller gråter när den där ung-kimmen gör något bra eller något dåligt. TV-hallåans entusiastiska uppläsning, när han hittat på nåt nytt idiotiskt, påminner besvärande om de ungas jubel när någon av Maos motståndare sparkades i ansiktet i slutet av 60-talet.
     Men påminner också om vita husets entusiastiska pressmeddelare.
     För under den sista tiden har jag häpnat - på samma sätt - när jag ser alla de amerikanska medarbetarna kring trumpen le stort och entusiastiskt hur idiotiskt han än beter sig. Så, denna morgon, när trumpen hävdat att han var G20-mötets succé - frågar jag mig vad är det för skillnad på amerikanska medlöpare och nordkoreanska. Egentligen. Förljugenheten är ju densamma.
     (Och nu säger en tredje galning att Turkiet överväger att lämna Parisavtalet... idolen har ju gjort det - eller?)

tisdag 20 juni 2017

Okunniga sverigedemokrater vill ställa till oreda

Nästa år fyller den svenska folkhögskolan 150 år - och under största delen av denna tid har skolformen, som egentligen inte ÄR någon 'skola' i egentlig mening, slagits för en ursprunglig och genial idé: läroplaner, prov och betyg skall inte få förekomma.
     Nu ser jag att Sverigedemokraterna okunnigt trampar in i detta gamla moras - som jag (med över 50 år i skolformen) trodde en gång för alla var dränerat. Det räckte med de bedrövliga omdömenas inträde i en verksamhet som alltid präglats av stor ömsesidig tillit, respekt och samhörighet mellan lärare och 'elever'/kursdeltagare.
     Hur sådan tillit, som i alla tider fått deltagare att kommentera sitt år på folkhögskolan som "det bästa året i mitt liv", och i den ena statliga undersökningen efter den andra konstaterats lämna deltagarna 'nöjdare' än i alla andra skolformer, skall upprätthållas om man inför betyg, begriper jag inte. Betyg är ett illvilligt otyg. I alla skolformer. I folkhögskolan hör det alldeles bestämt inte hemma!

onsdag 10 maj 2017

Först utrensningar - och sedan? Skenrättegångar...?

24 januari frågade jag "När börjar utrensningarna?"
     Och vi vet ju att de genast satte igång - och nu, denna dag, när Watergateuppstötningarna känns i munnen igen, denna dag skriver CNN "Preet Bharara, Sally Yates and James Comey: Fired while investigating Donald Trump."
     Hur kan man acceptera en president som BARA raserar och hittills inte kommit med ett enda förslag som är till för att hjälpa eller underlätta för medborgarna?! (Om man undantar försöken att hjälpa de medborgare som redan är miljonärer...)

Jag börjar bli så less på att skriva om trumpen - jag hade hellre skrivit om ett par enastående romaner jag nyligen läst - men jag får återkomma.