torsdag 28 juli 2016

Tillägg om vanvettet

"Kan du tänka dig att trycka på kärnvapenknappen",  frågade man den nya Mrs Thatcher i Storbritanniens parlament i går. Och vad svarade hon?
     Hon svarade  -  "Ja, jag kan tänka mig att trycka på den knappen."

lördag 23 juli 2016

Vanvettet breder ut sig

Jag trodde det var nog med galningarna i Nordkorea, Israel, Vitryssland, Syrien, ja kanske borde jag lägga till de nya ledarna i Ungern och Polen, och så Putte själv förstås...Men det som nu händer i Turkiet visar vad som händer när religiösa ledare - av alla slag - styr och ställer. Det farligaste som finns är kunskap, självständigt tänkande och fria samtal.

Citat från dagens Di: "Erdogan beordrar nu att 1.043 privatskolor ska stängas och förlänger perioden som misstänkta kan hållas i häkte utan åtal till 30 dagar. Han har också beordrat stängning av 1 229 välgörenhetsorganisationer och stiftelser, 19 fackföreningar, 15 universitet och 35 medicinska institutioner som påstås ha kopplingar till den så kallade Gülenrörelsen"

Man frågar sig vad det är för fel på vanliga turkar?! Som kan gå med på detta.

Och när jag så igår hörde Trumpens God bless America blev jag alldeles iskall över ryggen... Vad är det för värld vi är på väg in i? 

lördag 9 juli 2016

Äras den som...

Efter att ha läst ytterligare fyra fem böcker om det moderna, i detta fall om modernismens genomslag i den amerikanska poesin under första halvan av 1900-talet, och efter att i flera av böckerna inte funnit den nämnd som åstadkom förändringen, Ezra Pound: en tanke och en påminnelse.
     Tanken: att det är orättvist att den inte uppskattas som förtjänat det.
     Påminnelsen (och nu tar jag den formuleringselegante Karl Ragnar Gierow till hjälp): att "det händer den epokgörande att han försvinner i den epok han gjort; när huvudstyrkan är framme, syns ingen förpatrull."

fredag 24 juni 2016

Och nu: Dexit, Svexit - och Frexit?

Sverige ut ur EM. Ja med det laget hade vi inte där att göra.
     Och kan man nu tänka sig ett Sverige ut ur EU? Ja, vi hade aldrig där att göra heller.
     En organisation som tycker vi har för många olönsamma flygplatser och att jordbruket i norr borde läggas ned och att det är okej att sälja barnvagnar som klämmer barn (tidigare förbjudna i det fria Sverige) och leksaker som får ungarna att sätta delar i halsen (tidigare förbjudna i det fria Sverige) och att det är okej att gå ut på åkrarna och skjuta kossor som inte har ring i örat...
     Fredsprojekt? Nja, snarare en gigantisk byråkratisk organisation för systematisk girighet. Det vanligaste argumentet mot svenska rimliga förslag har hela tiden varit "detta innebär handelshinder".
     Det som verkligen och på djupet stör mig är den utveckling mot populism och främlingsfientlighet som blivit resultatet av de sista årens hjälplöshet bland självgoda och överbetalda politiker i Bryssel. Det är, tror jag, en mycket befogad oro.
     Jag ser sannerligen inte fram emot det ökade inflytandet för lepenskor, kjärsgårdar och sverigedemokratrar.
     Däremot ser jag fram emot en EM-final mellan Wales och Island!

onsdag 22 juni 2016

Vad händer med BOKEN?

Idag är jag såld till ett digitalt universum.
     Norstedts, som givit ut mina böcker sedan 1981, säljs till Storytel? (Lika idiotiskt med ett engelskt namn på ett svenskt förlag som att Sveriges nationalarena heter Friends!)
     Är detta slutet för mina böcker som eftertänksamhetens texter - att bläddra i, stryka under i, gå tillbaka till, lägga ned på pallen med pärmen uppvikt medan man gör anteckningar? Att slå sig ned i en fåtölj med en bok och inte något slags meningslöst elektroniskt flimmer... Att damma av och sätta näsan till dess dofter. Är detta slutet för - BOKEN?
     Jag, som inte ens har mobil, ja faktiskt aldrig har haft någon, ser en värld långsamt gå under. När jag skulle resa söderut för ett författarframträdande för en tid sedan gick jag långsamt genom hela tåget mellan Göteborg och Skåne, både på resa till och på hemresan dagen därpå, och konstaterade att i det fulla tåget var det jag och en medelålders kvinna (på nedresan) och jag och två yngre kvinnor, studenter?, (på hemresan) som läste böcker. De andra stirrade in i sitt flimmer, många spelade spel och en del såg amerikanska thrillers, som om man inte hade nog av dem... Och bara tanken på att läsa en tidning eller en tidskrift i en kortspelsstor flimrande mobil kan göra mig förtvivlad.
     Men. Denna morgon får jag veta alltså att det digitala eländet också lagt rabarber på mig.


TILLÄGG 23 juni

Av anständighetsskäl bör jag väl denna morgon lägga till att min förläggare både ringt och skrivit och sagt att jag inte skall vara orolig. Allt fortsätter som vanligt när det gäller pappersutgivningen av smal litteratur. "Fortsätt skriv!" Sådan förläggare skall människan ha, för att travestera en av våra stora.
     Men i dagens GP bör man läsa ett intressant inlägg av Ulrika Knutson. Tanken att illustrerade böcker skulle sändas som ljudfil är faktiskt rolig! Men jag har funderat på vad ickeläsande förläggare gör med Norstedts stora och för kulturlivet närmast ovärderliga satsning på lexikon - ?
     Och vilken underbar framtida tågupplevelse: unga människor läser Tolstojs Krig och fred i - mobilen. För att inte tala om Norstedts jättesatsning i åtta stora band på den svenska historien. Breda band!

söndag 12 juni 2016

Tidens största hot: Uppvärmningen? - Nej, girigheten

Nya lärare, unga människor som har hand om allas vår framtid, får ca 29.000-32.000 i månaden. SAS-piloterna, som redan har mellan 80.000 och 100.000 i månaden, vill ha drygt 3 % till.... Fast det klart, grönsakerna har blivit dyrare, för att inte tala om de senaste mobiltelefonmodellerna...

tisdag 10 maj 2016

Om varför man besöker sporttävlingar

Jag har vänner som ofta går på idrottsevenemang. En av mina nära vänner älskar att se bandymatcher, går ofta på fotboll..., också jag intresserar mig för idrott, men går sällan på själva tävlingarna, matcherna. Med ett undantag - fast sedan något år är detta dessvärre en omöjlighet, eftersom Göteborgs enda lag försvunnit ur högsta serien.
     Sedan jag var liten, ja faktiskt sedan före skolåldern, har en sport intresserat mig mer än andra och jag har ofta fått frågan: Varför går du på speedwaytävlingar? Jag har dragit mig för att berätta att jag bara ser speedway av två skäl. (1) för ljudets skull, och (2) för doftens, den som når en efter varje heats start om man ställt sig på läktaren direkt före första kurvan. Men nu läser jag att Miles Davis gick på basketmatcher av liknande skäl: han gick bara för att få höra det tunna knarrande gnisslet från basketspelarens skor just när han hoppade för att lägga i bollen. För det ljudet såg han matcherna.
     Ack - sådant förstår jag fullständigt!
     Men eftersom Kaparna inte har någon bana längre får jag numera aldrig höra det där makalösa smattret eller känna den där underbara doften.