måndag 18 februari 2019

Sverigedemokraternas bildningsförakt

Jag har sagt det förut, men kommer inte ihåg om jag också sagt det på denna blogg, strunt samma, nu skriver jag det. Jag läser, det är ett sätt att bli av med den växande idiotin omkring mig. Jag går till hyllorna och tar ned och läser. Och jag konstaterar för n-te gången hur jag återvänder till dem som så att säga hör hemma i mig. Nu har jag en lång stund stått och läst Nossack. Jag har hållt en Ekelund-volym i händerna.
     Sverigedemokraterna vill skära bort stora delar av folkbildningen. I stort sett lägga ned den hundrafemtioåriga folkhögskoletraditionen. Det är när jag läser sådant jag måste lugna ned mig, och så står jag där, med de sanna vännerna i handen. Att i varje dag skapa en stund av stillhet för eftertanke, bara i stillheten finns sanningen, om den nu överhuvudtaget finns i dessa tider; att med Ekelund behålla en stor linje i sin själ.
     Phillippe Sollers, den franske författaren säger någonstans att när upplevelsen av att befinna sig i något slags dårhus blir för stark, när världen omkring en tenderar att bli obegripligt grym, girig, hotfull, banal och ytlig, då byter man trottoar, det räcker; men det räcker också ’d´avoir une bonne bibliothèque, pour échapper en une minute à cette marée noire de laideur.’ 
     Ja det räcker ibland att ha ett gott bibliotek, för att under ett ögonblick slippa ut ur fulhetens svarta tidvatten.

fredag 15 februari 2019

EMERGENCY - NOT AT ALL ! - Hur stoppa Trumpens stolligheter?

Trump förklarar undantagstillstånd för att hålla fattiga mammor borta. Man borde ha utlyst undantagstillståndet när han blev president. Det hade varit begripligt - det som nu händer är helt obegripligt! Mina vänner som bor alldeles nära Mexico i Arizona skriver i dag till mig - i ett närmast förtvivlat brev :

There is no emergency here on the border. Illegal border crossings are at an all time low. 

"Det finns inget nödläge här vid gränsen. De illegala övergångarna har aldrig varit så få som nu."

tisdag 12 februari 2019

Tua Forsström och Svenska Akademien

Vad härligt det är att kunna konstatera att Svenska Akademien gör riktigt rätt ibland. Tua Forsström i Akademien är ett starkt tillskott! Det är bara att lyckönska oss alla.

lördag 9 februari 2019

Don DeLillo, Per Petterson & Co

Ingenting har varit vanskligare än att svara på frågan vem man tycker skall få Nobelpriset i litteratur; jag vet inte hur många gånger jag blivit tillfrågad. Jag föreslog en gång Inger Christensen, då gick hon och dog, och jag föreslog vid ett annat (och offentligt) tillfälle Antonio Tabucchi, och så gick han och dog, så skam vet hur jag skall göra. (Jag kunde naturligtvis föreslå någon som jag tycker riktigt illa om - - - )
     Men när jag idag läser vad Lars-Håkan Svensson skriver i Sydsvenskan så kan jag bara hålla med. Om det blir något Nobelpris i år är Don DeLillo ett namn för Nobelkommittén att begrunda, skriver han.
     Eller Ko Un, säger jag. - Ingen nordbo, frågar min frågare. Nej, troligtvis ingen nordbo, svarar jag, även om Per Petterson nästan varje gång är, inte minst stilistiskt, läsvärd och ofta har beskrivningar och tänkvärdheter som lämnar en med många egna funderingar om tillvarons s k gåtor. Ja det vore väl bra med ett norskt pris igen - det är faktiskt längesedan sist!

torsdag 31 januari 2019

Hade Trump anställt Gud under kampanjen?

Herredumilde! Att Trump på snart sagt alla sätt är en inte bara underlig och misslyckad utan direkt obegriplig president är väl de flesta på det klara med efter de här två åren. Men jag har frågat mig hur det kunde gå som det gick.
     Men mina kära blogg-läsare: NU VET VI!
     Sarah Sanders, Trumps stämma i världen, förklarade igår att "GUD VILLE SE HONOM SOM PRESIDENT!" Med tanke på att sådär trettio, fyrtio medarbetare till Trump redan fått lämna huset eller redan sitter bakom galler ser jag nu fram emot den dag då också Gud äntligen får lämna in!
     (Fast guhjälpeoss, sen är den trumpne ensam på täppan!)

onsdag 30 januari 2019

Kafka, återanvänd

De ständiga referenserna...! Jag vet inte hur många gånger jag läst om 'skillnaden mellan lyckliga och olyckliga familjer', hur många gånger Orfeus vänt sig om för att se Eurydike försvinna igen, hur många gånger man doppat sin madeleinekaka i te för att återse gammelmormor eller barndomens syrenbersåer. Det är naturligtvis frågan om ett slags genbruk, som norrmännen säger, en kulturell återanvändning. Jag har i hela mitt liv på nytt och på nytt läst den enastående återanvändningen av Ovidius som Tegnér så fullständigt fabulöst gör i Magisterpromotionsdikten 1820. Mer levande blir aldrig Dafne än i den dikten.
     Men ibland blir jag bara förtjust över hur man kan använda inte den givna metaforen eller liknelsen utan själva idén! Här nedan en dikt (som jag i någon tidskrift publicerade för längesen) av den amerikanske poeten Billy Collins. Jag har haft svårt att finna något elegantare exempel på återanvändning.
  

METAMORFOS

Om Kafka kunde göra en människa till skalbagge med en enda mening
skulle han kanske kunna förvandla mig till något nytt,
en stillsam självsvåldig flod som rinner genom en skog,
eller helt enkelt det tyska ordet för flod, några bokstäver
gömda i den mörka alfabetiska ordningen i ett lexikon.

Inte för att jag har det så illa men det skulle vara skönt med en ny
omgivning och ny materia, och vädret som hela tiden påminner om honom.
Jag föreställer mig Kafka vid sitt skrivbord, pennans stift,
som, likt en fågels näbb, grumlar ytan på en damm av bläck,
och överst på ett ark skriver han en mening

som förvandlar mig till guldfisk eller en borttappad vante
eller en famn huggen ved eller till Stadsbiblioteket i New York.
Åh, tänk att vakna en morgon som Stadsbiblioteket i New York.
Jag skulle tillbringa dagen med att betrakta gamla män i regnrockar
komma uppför de obekväma trapporna mellan lejonen

med vildsinta anteckningsböcker i innerfickorna.
Jag skulle känna boksidorna vändas inuti mig likt fjärilar.
Jag skulle se ut över Femte avenyn med fullkomligt allvarligt ansikte.

onsdag 9 januari 2019

Ukrainskt intermezzo

Att bli utsatt för sådant man bara läser om!  -  Idag får jag ett ängsligt brev från en gammal bekant. Han är bestulen i Ukraina och behöver pengar så han kan betala hotellet och flyga hem, pengar som jag kan skicka via osv osv... Det är naturligtvis rent skitprat, men jag frågar mig hur man kommit åt min e-postadress. Tills jag av en händelse ser vilka som läst den här bloggen och konstaterar att ovanligt många fler än vanligt läste den i går - i Ukraina!
     För något år sedan, medan jag ännu var yrkesverksam fick jag gång efter annan hjärtslitande brev från unga nigerianer som inte fick tillgång till sina millionarv om de inte kunde få utnyttja mitt bankkontonummer under en tid...
    Tur man aldrig skaffade bank-ID.