tisdag 16 december 2014

Civilkuragets nya ansikte: Rossana Dinamarca

När SD höjer tonen hela tiden - och ställer till det på alla möjliga tramsiga sätt (som i Göteborgs kommunfullmäktige häromdagen då man ville ha sluten votering för varenda förtroendevald - när behöver man votera om suppleanter i smånämnder? -  och sammanträdet drog ut till fram på småtimmarna) - när det faktiska nyfascistiska hotet MÅSTE tas på allvar, då krävs civilkurage av våra folkvalda. Hittills har jag bara hört en röst av det slaget.
     Rossana Dinamarca gav i går det politiska civilkuraget ett ansikte.

måndag 15 december 2014

Sverigedemokraternas verkliga ansikte

Så visar de upp sitt nyfascistiska - eller skall vi säga 'skuggnazistiska'  - ansikte, sverigedemokraterna. Igen.
     Jag läser i DI nu på morgonen: "Judar och samer är inte svenskar, anser Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder i en intervju i Dagens Nyheter."
     Men hur är det med skåningar? De har ju bara tillhört kungariket Sverige sedan 1645...!

lördag 13 december 2014

Katolska kyrkans marknadsföring

Hur många minns de sångtexter som under 60- och 70-tal roade med komplexitet och språklig briljans? Under decennier har texterna bara blivit mer och mer intelligensbefriade.
     När jag i SvD denna morgon ser att påven beslutat sig för att husdjursägare är nästa målgrupp för kyrkan - också hundar kommer att vara välkomna i himlen - kom jag att tänka på en av min ungdoms klokaste underhållare: Tom Lehrer. Han hade redan tidigt en idé om hur katolska kyrkan skulle kunna öka intresset för sitt knepiga budskap och skrev en låt som skulle poppa upp de stillsamma sångslingorna under kyrkvalven. Kanske minns någon The Vatican Rag?

13/12 senare
En vän skickade en länk med Tom Lehrer själv!
https://www.youtube.com/watch?v=pvhYqeGp_Do

15/12
Påvens presstalesmän säger att man skall dubbelkolla - det håller jag med om. Så när nu påven dementerar att hundar har i himlen att göra - måste naturligtvis jag också göra det! (Fast det ändrar naturligtvis inte att Tom Lehrer skrev en härlig sångtext. Och den är inte dementerad!)

fredag 12 december 2014

Ingen lärksång i år...

Jag konstaterar så här vid årets slut att 2014 blev det första året i mitt liv då jag inte en enda gång hörde sånglärka, och bara från bilen vid ett enda tillfälle såg tofsvipa. Vipornas skrik, och inte minst lärksången, hör sedan jag var ung till det som ögonblickligen tagit sig direkt in i hjärtat.
     Om Dostojevskij någonstans skrivit att han inte begriper hur någon kan se ett träd utan att bli lycklig över att se det, så skulle jag kunna säga att jag inte förstår den som inte blir lycklig av lärksång.
     Men sånglärkans försvinnande är bara ännu ett exempel på att girigheten och den s k nödvändiga tillväxten (nödvändig - för vem?) låter jordbruket förstöra också lärk- och vipsång. Varje gång jag ser de där eländiga jättelika vita sockerbitarna ute på åkrarna tänker jag på hur många lärk- och vipbon som nu jäser tillsammans med gräset, och hur många fågelungar skulle man inte kunna hitta i dem?!
     Det finns ett projekt som är ett försök att rädda sånglärkan - med böndernas hjälp! Se www.sofnet.org/radda_sanglarkan och köp en ruta eller helst tio. För att en modern bonde skulle bete sig som bonden i Gabriel Jönssons dikt är väl inte att begära!

          Och låg ett bo i all sin brist
          på naken mull
          så satte han en märkeskvist
          för äggens skull
          och frälste så åt denna vång
          en fattig fågelsång.
                                              Ur "Över en död bonde",

torsdag 11 december 2014

Från nittonde stolen

Trött på det samtida? Nej, egentligen inte, men det känns som om tiden (min egen) rinner undan alldeles för fort, och i hyllorna står böcker jag genom åren sagt att "jag måste läsa" och det visar sig ibland när jag tar ned någon att den stått där i tio eller femton eller i något fall trettio år. Underligt nog känns det som om jag hela tiden vetat att den väntar, men annat har kommit emellan, matlagning, resor, nytt arbete, flytt genom riket, pensionering, mer matlagning... I sanningens namn har det hänt att jag börjat läsa och efter en stund lagt ifrån mig boken - nej, den har åldrats som jag, tänker jag, utan behag. Den behöver jag inte läsa.
     Men gång efter annan är det precis tvärtom, jag frågar mig varför i hela friden jag inte läste den här tidigare!
     Och i veckan som gick var det dags igen, och som uppmaning till den som händelsevis har det likadant som jag: tag och läs! Jag läste en, som författaren själv skulle sagt med en svag läspning, förtjusande och på samma gång lättsam och språkligt underfundig liten bok: I Najadernas Gränd. Den kom ut redan 1954 och i min bokhylla hade den stått länge.
     När Evert Taube dog grät min femåring (idag musiker) och jag frågade varför. Han satt i strumplästen i soffan och hickade: "Får man inte - sjunga tååb - längre nu?"

onsdag 10 december 2014

Otäcka förebilder

Varför skrämmer mig de nya kvinnliga partiledarna i alliansen? Jag har frågat mig varför den där kylan, den där iskalla blicken, den närmast småflickspubertala omedgörligheten oroar mig så; är sådant verkligen värt att bry sig om?
     Men så läser jag vilka politiska förebilder de har.
     Margaret Thatcher. Ronald Reagan.

tisdag 9 december 2014

Vika knäckebröd tillbaka - som Skedvi knäcke!

Den 25 januari 2013 skrev jag på den här bloggen om det förfärliga dödsbudet: Vika knäckebröd skulle sluta tillverkas.
     Leksands knäcke hade köpt upp den gamla vedeldade produkten och stängde nu ner alltsammans. När Skedvi knäcke bestämde sig för att ta upp produktionen lär Leksands knäcke ha rivit ut de gamla vedugnarna! -  Men ett upprop att samla in 1,2 miljoner till nya ugnar resulterade i att pengarna kom in samma minut! Och nu är produktionen igång och man kan köpa Skedvi knäcke - och på invigningen av de nya ugnarna och den nya produktionen spelade mannen som räddade alltsammans, Benny Andersson.
     Köp Skedvi knäcke, mina kära vänner och ALDRIG något från Leksands knäckebrödsbageri!