Bengt Nerman 1922-2016

Snart liknar min adressbok en medeltida dödsdans, det står en lie vid vartannat namn. Bakom namnen liv av alla möjliga slag, i sann demokratisk anda får alla till sist samma lie vid sin sida. Garveriarbetare och professorer, skäggiga gubbar och permanentade äldre damer.
     Men idag ritar jag in min lie vid ett namn, som stått för viktiga delar av det som varit mitt liv. När jag skrivit min Grundtvig-roman (Den tjugotredje dikten) saknade jag något; jag behövde säga något om det viktigaste i folkbildningsgärningen: samtalet. Som så ofta läste jag Bengt Nerman och skrev sedan Komma nära som ett svar på hans enträgna påståenden att det bara är när man berättar (om sig själv) som man blir en person.
     Och nu läser jag att han slutat samtala.
     (Och inte hann han uppleva att den svenske författare vi båda skattade så högt fick ett eget litterärt sällskap: när vi träffades pratade vi alltid om Walter Ljungquist. Med vem skall jag nu prata om honom?)

Margot Wallström och Herr Erdogan

Nu saknar jag en chefredaktör som Torgny Segerstedt. När jag denna morgon vill påminna om att vi faktiskt har en utrikesminister med civilkurage och omdöme skulle jag vilja att de stora drakarna som en man ställer sig bakom henne. Jag minns med olust att Battran (av marknadsliberala skäl naturligtvis) ondgjorde sig över att Margot Wallström läste lusen av Saudiarabien där man piskar oppositionella till döds. Men idag - vem backar upp henne när hon försöker få turkarnas nye envåldshärskare att backa från det ena befängda beslutet efter det andra.
     Vid ett annat tillfälle i historien försökte en regering bli av med folk som inte "passade" och i GHT skrev då Torgny Segerstedt: "Herr Hitler är en förolämpning."
     Och också den gången blev svenska politiker "uppkallade" för att ordningen skulle återställas i vårt lilla konungarike.

Ett jobbigt memento

Jag får en vänlig förfrågan: "Håller du på med något nytt?"
     Jodå. Det nya kommer i mars/april. Mer om det då.
     Men när jag nu sätter igång ännu ett projekt kommer jag att minnas ett kort uttalande av den alltid lika irriterande kloke Béla Hamvas. Jag letar, och finner det. I en av sina essäer säger han att en del bra tänkande tar form i epigrammatisk korthet. Han ger exempel från hela världen, men nog av... Det är slutklämmen som får mig att fundera en extra gång inför detta nya projekt: (jag gör en snabböversättning från den tyska översättningen av hans ungerska original.)
     'Den, som skriver mer än vad som ryms på ett visitkort, talar inte sanning.'

EU:s tassande inför Turkiet

Det finns bara en sak att säga om EU:s tassande när det gäller Turkiet. Låt Turkiet säga upp avtalet!
     I Dagens Industri (nätet) läser jag att Turkiet kommer att säga upp flyktingöverenskommelsen om inte turkar får visumfrihet till EU. - Sker det inte före oktober, säger Mevlüt Cavusoglu, utrikesminister, säger Turkiet upp överenskommelsen.
     Hur mähäigt kan EU vara? Låt Erdogan säga upp överenskommelsen! Eller är det så att vilken pseudodiktator som helst kan pressa EU till vad som helst? Dags för Swexit!