Beethoven i stället för 'små grodorna'

En del musik betyder mer för en än annan. Mig berör Beethovens sena kvartetter varje gång lika mycket och varje gång av skäl som är svåra att precisera.
     Béla Hamvas skriver ofta om musik och att Beethoven, också för honom, betyder mer än andra är alldeles klart när man läser hans utomordentligt intressanta essä (som jag dessvärre bara har i tysk översättning) Die 7. Symphonie und die Metaphysik der Musik (i samlingsvolymen Kierkegaard in Sizilien (Berlin, 2006), där han försöker formulera det näst intill oformulerbara: att i ord beskriva musik. Han använder ord efter ord för att snurra sig in mot ett slags förklarande mitt: musiken i de sena verken är, säger han, "tätare, mer lysande, förfärligare, tyngre, mer förunderlig, lidelsefullare". Hamvas i Akos Domas översättning: "Beethoven hatte den Platz gefunden, an dem er nicht die Form und nicht die Musik, sondern den Ton selbst änderte, indem er ihn um eine Stufe erhöhte." (s 151-152)
     Jag sätter på en av de sena kvartetterna, och den regniga midsommaren utanför i trädgården betyder ingenting längre. Opus 130 i rummet. Allt är stilla, och ändå inte. För där, plötsligt, äger det rum som jag tror Béla Hamvas talar om: under ett sekundsnabbt ögonblick i cavatina-satsen sker det: en övergång i första violin över de övriga tre instrumentens trioler som inte är möjlig, och som skakar om mig. I partituret har Beethoven, för hand, skrivit, just vid det stället: beklemmt.
     Bättre än så här kan midsommarens musik inte låta.

Ett kommatecken hos Tegnér

Av skilda skäl läser jag litteratur kring Selma Lagerlöf. När jag så, för att uppdatera mig, åter öppnar en bok som jag läste för tio år sedan, stöter jag på ett citat av Tegnér, och plötsligt sitter jag där, märkligt stilla, och låter den tjocka boken sjunka ned i knät. Vivi Edström skriver nämligen att 'en annan värmlänning', dvs Tegnér, skrivit: "Egentligt levde jag, blott då jag kvad". Hon nämner inte att det är ur en av hans sista dikter. Hon kommenterar just inte Tegnér alls. Hon vill bara använda diktraden för att säga något om Selma Lagerlöf, det begriper också jag, naturligtvis.
     Men det är något med det där citatet som stör mig.
     Jag tycker jag kan min Tegnér.
     Läser man noga det som Vivi Edström säger att Tegnér skrivit, så låter det som om man kunde leva på flera sätt, varav åtminstone ett vore 'egentligt'. För läser man noga betonar man det första ordet...
     'Egentligt' skall väl bara ses som en variant av 'egentligen'; och jag skall inte bli petitmetrig.
     Till sist måste jag likafullt se efter vad Tegnér verkligen skrev, och finner där det som förmodligen fick mig att stanna upp: han skriver nämligen i dikten "Afsked till min lyra":
     "...egentligt lefde jag blott, då jag qvad."
     Och med kommatecknet på den platsen måste man betona 'lefde'... Och det är en helt annan historia.

Sverige, snart allt kulturfattigare

Hemkommen från en tid i USA med många underbara besök i bokhandlar på små orter och stora, nås jag av detta uttalande, i SvR: "Bokhandeln Hedengrens i Stockholm har funnits sedan 1897. Nu vacklar också den här institutionen under trycket av den digitala litteraturmarknaden - och varnar för att man kanske inte ens finns kvar till jul." 
     Folk fattar inte vad som händer med Sverige som kulturnation! 
     Ett land utan bokhandlar...!!!
     Folk går alltså in på Hedengrens, ser vad som kommit ut, fotograferar med sin mobilkamera titlar, och går sedan hem och beställer på nätet! - Men nätet kan inte ersätta en bokhandel. Man går inte in i en bokhandel för att köpa det man redan känner till; bokhandeln är den plats där det oväntade sker, där man får syn på böcker som man inte kände till eller ens kunnat ana existerade, man går in i en bokhandel för att köpa den senaste diktsamlingen av Magnus William-Olsson, men man kommer ut med fem böcker som man inte tidigare visste fanns och - någon månad senare - har ens liv förändrats!      
     Hedengrens! I flera decennier har jag, när jag tvingats besöka Stockholm, alltid lagt resorna så att jag kommit en halv dag innan mötet jag skall på börjar, eller så har jag, om jag måste sova över, ordnat tillbakaresan så att jag får tre fyra timmar extra - för att kunna besöka Hedengrens! Och bara därför! I mitt tämligen stora bibliotek finns hundratals märkliga titlar som jag köpt på Hedengrens, och som jag innan jag började luta mig in över hyllorna, inte kände till, men som jag bara måste ha, bara måste läsa. (Och vilken annan bokhandel förser en med nya titlar på italienska...!)
     Jag tänker tillbaka på bokhandeln Lift Bridge i lilla Brockport (nära Rochester i delstaten New York). Det bor färre än 10.000 i samhället, men bokhandeln skulle få de flesta svenska stora städer att blekna av avund. I lilla Mendocino Bookstore på Kaliforniens kust bor kanske lika många som i Brockport, men man har en stor välförsedd bokhandel och ett mycket välförsett antikvariat... Maria´s i Durango, Antigone i Tucson...
     Jag kunde önska att jag tillhörde de storsäljande svenska författarna, då skulle jag i fortsättningen vägra att låta mina böcker publiceras som e-böcker.