fredag 19 oktober 2018

Senfärdig byråkrati

Jag skall sluta klaga på att svensk byråkrati är långsam. Jag läser idag att Sagrada Familia, som började byggas för 136 år sedan i centrala Barcelona, äntligen fått byggnadslov...

onsdag 17 oktober 2018

Bo Cavefors är död

Jag är något konfunderad dessa dagar. Hur ofta läser jag inte nekrologer över popstjärnor eller gamla politiker, på de flesta sätt helt stendöda, men likafullt upptar deras bortgång halva sidor i våra stora tidningar, i flera fall hela sidor och t o m helgbilagor.
   Men när en av 1900-talets viktigaste svenska förläggare går ur tiden - några ynka rader. Jag kan bara se det som att man på alla våra stora tidningars kultursidor förbereder helsidesartiklar om ett av det sena 1900-talets viktigaste svenska förlag och dess skapare. Jag ser fram emot mycket research från kulturjournalisternas sida och sedan genomlysande artiklar. Bo Cavefors är död.

Och någon timme senare, efter påpekanden: Katarina Tornborg skriver fint i Sydsvenskan om BC.

Och i Dagens Nyheter, Per Svensson, fint och hederligt, den 21 oktober.

söndag 7 oktober 2018

Det heter väl han - eller hon...?

Ibland går dumheterna för långt. Läser om en organisation som kallar sig Hentverkarna... För fler kvinnor till de gamla yrkena. Inget fel i det. Men hentverkarna. Hantverk har ju inte med han/hon att göra! Skall vi inte ta och döpa om den ekonomiska utbildningsanstalten till Hendelshögskolan när vi ändå håller på?

onsdag 3 oktober 2018

Umberto Saba på svenska

Aah, att äntligen få skriva ett par rader om något annat än den där i vita huset! -  I min hand har jag nämligen en bok av en alldeles utmärkt italiensk poet. Men detta är ingen recension - bara ett glatt budskap!
     Jag har på den här bloggen och annorstädes skrivit en del om min stora italienska favorit, Salvatore Quasimodo. Han nämns alltid tillsammans med tre andra starka italienska 1900-tals-lyriker, Ungaretti, Montale och Saba. Ungaretti kan man finna på svenska, också Montale som ju fick Nobelpriset, liksom Quasimodo, det är självklart att de kommit på svenska. Men Saba? Umberto Saba, den på sitt sätt mest tillgänglige av de fyra - icke. Förrän nu! Gunnar Balgård har nu på Celanders förlag i Lund givit ut Sångboken - ett representativt och välgjort urval ur Sabas stora produktion, den som Saba själv kallade Il canzoniere och hela tiden lät växa.
     Utan stora åthävor, om livet, om sig själv, om det Trieste han bodde i och älskade. Lågmält, lättillgängligt. Det är som att andas frisk luft!