Är det bara ett oändligt önsketänkande?
Hösten 2008 stod jag i södra Colorado och såg Obama vinna presidentvalet. Jag minns fortfarande den oerhörda lättnad och närmast lycka jag kände. När Obama tackade stod jag, vuxna karlen, och grät.
I går såg jag Kim och Moon krama om varandra - ja det gjorde väl hela världen. Men under några minuter kände jag av den där 2008-känslan.
Och hela tiden denna misstänksamhet som alla år av koreansk stollighet åstadkommit inom en... Om nu detta kunde vara en verklig vändning! Men tänk om det iallafall bara är önsketänkande?
Skulle det inte någon enda gång kunna få vara en vändning till det bättre! Efter Zuma, Mugabe, May, Órban, Trump, Erdogan, Lukasjenko, Assad, och alla andra självupptagna vettvillingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar