Av skilda skäl läser jag litteratur kring Selma Lagerlöf. När jag så, för att uppdatera mig, åter öppnar en bok som jag läste för tio år sedan, stöter jag på ett citat av Tegnér, och plötsligt sitter jag där, märkligt stilla, och låter den tjocka boken sjunka ned i knät. Vivi Edström skriver nämligen att 'en annan värmlänning', dvs Tegnér, skrivit: "Egentligt levde jag, blott då jag kvad". Hon nämner inte att det är ur en av hans sista dikter. Hon kommenterar just inte Tegnér alls. Hon vill bara använda diktraden för att säga något om Selma Lagerlöf, det begriper också jag, naturligtvis.
Men det är något med det där citatet som stör mig.
Jag tycker jag kan min Tegnér.
Läser man noga det som Vivi Edström säger att Tegnér skrivit, så låter det som om man kunde leva på flera sätt, varav åtminstone ett vore 'egentligt'. För läser man noga betonar man det första ordet...
'Egentligt' skall väl bara ses som en variant av 'egentligen'; och jag skall inte bli petitmetrig.
Till sist måste jag likafullt se efter vad Tegnér verkligen skrev, och finner där det som förmodligen fick mig att stanna upp: han skriver nämligen i dikten "Afsked till min lyra":
"...egentligt lefde jag blott, då jag qvad."
Och med kommatecknet på den platsen måste man betona 'lefde'... Och det är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar