måndag 14 november 2011

Några dagar som skiljer sig från de tidigare, de går snabbare, de känns tommare... men varför? Jag läser, jag vankar, jag ser ut, jag läser igen, just nu Yoko Ogawas märkliga roman EN GÅTFULL VÄNSKAP (2003), den lockar mig så som hennes andra böcker lockat mig, det är konstigt att bara en bok finns på svenska, hennes RINGFINGRET (1994) blev jag tvungen att läsa på italienska, den borde översättas, den är om möjligt ännu märkligare och vackrare än den jag nu läser, men det är inte det, det är något annat... Jag vankar, dagarna är fyllda och går fort, och nu denna måndagsmorgon kommer jag på varför jag tycker tillvaron går för fort och dagarna innehåller för litet!
     Jag har just satt punkt, skrivit färdigt en ny roman. Jag har lämnat ett antal gestalter jag levt med länge. Jag har stängt om den värld jag befunnit mig i parallellt med den värld där jag sitter och skriver detta. Jag har nu bara denna enda värld. "Créer, c´est vivre deux fois." Så skrev Camus redan som mycket ung man. Men det är verkligen så. Att skriva är att leva två gånger. Att skapa är att leva dubbelt; inte leva dubbelliv, utan dubbla liv. Rikedom. Det är det som är orsaken till dessa dagars märkliga tomhet, enkelhet, rasande fart från frukost till sänggång.
     Jag måste genast hitta nya gestalter, en ny värld, ett nytt projekt, ett liv till.

1 kommentar:

  1. Tillykke med romanen, Stewe; glæder mig til at læse den!

    SvaraRadera